Spela video
255

Filip Hamro-Drotz

"EU för kommande generationer! Jag vill verka för att kommande generationer skall få leva i ett enigt, tryggt och välmående Europa: - Vässa EU:s klor! Bekämpa korruption, brottslighet, missbruk och slöseri. - Ett trovärdigt EU! Förstärk sämjan mellan medlemsländerna, effektivera beslutsfattandet, gör integrationen smidigare och bli proaktivare globalt! Brobyggare, konkurrenskraft och en överlevnadsstrategi behövs, en splittring av EU måste undvikas med alla medel. - Investera i framtiden! Klimat och miljö, forskning och utbildning. - Satsa på Östersjösamarbetet, Arktis, grannlandsrelationer och garantera en välfungerande, säker europeisk marknad. - Lyssna mera på resurserna i samhället! Både yngre och äldre skall känna sig hemma i EU."

Jag har gedigen EU-erfarenhet från långvarigt arbete inom EU (från början av Finlands medlemskap) i näringslivets EU-rådgivning i Bryssel och Finland. Jag har även varit näringslivets representant i rådgivningen inom EFTA, EES, OECD och Östersjösamarbetet (CBSS).
Är fd. ordförande för Finlands Svenska Scouter FiSSc samt ordförande och kurator för Hankens studentkår SHS

Namn: Filip Hamro-Drotz
Födelseår: 1948
Hemort: Grankulla
Titel: EU-sakkunnig, ekonomie magister
E-post: filip.hd@iki.fi
Tel: +358-405108317
Medlem i :
Svenska Seniorer
Svenska Seniorer

Viktiga politiska frågor

Vässa EU:s klor för att bekämpa korruption, brottslighet, missbruk och slöseri!

EU har med sin inre marknad öppnat gränserna mellan medlemsländerna – för mänskor, tjänster, kapital och varor. Detta är en viktig pelare i EU – egentligen är det “EU:s motor”. Den bör fungera väl och effektiveras, t.ex. med tanke på digitaliseringen och energi. Men samtidigt har gränserna öppnats för korruption, brottslighet och missbruk. Korruptionen florerar i flera medlemsländer, beräknas medföra en merkostnad om cirka 120 miljarder euro årligen (antagligen betydligt mera) och riskerar att sprida sig i det öppna EU. Exempel på korruption, intressekonflikter är risken för sådant i den offentliga upphandlingen (som skall vara öppen för alla företag oberoende av ursprungsland), vars värde är årligen cirka 2000 miljarder euro och används av cirka 250.000 myndigheter. Skydd för “visselblåsare” behövs. Angående brottslighet har Europolis noterat att det finns cirka 5000 internationella ligor med gränsöverskridande verksamhet, värde cirka 700 miljarder euro – de suger sig in i ekonomi och politik på alla nivåer. Även skatteflykt bör åtgärdas. Exempel på missbruk är bedrägeri i ansökningar av EU:s medel (skattebetalarnas pengar), vari byrån mot bedrägeri (OLAF) gjort under de senaste sju åren återkrav på cirka 6,6, miljarder euro och begärt i över 2000 fall att rättsliga åtgärder vidtas. Övervakningen bör effektiveras. Ett annat exempel på missbruk och oegentligheter är de medlemsländer som säljer visum och pass (“golden visa and passport-shopping”) åt icke EU-medborgare, som därefter kan njuta av den fria rörligheten inom EU. Penningtvätt förekommer i detta sammanhang. Skatteparadis inom EU är ett annat exempel på missbruk som kräver åtgärder. Exempel på slöseri är EU-parlamentets resor månatligen mellan Bryssel och Strassbourg för sina möten. EU och dess berörda instanser – OLAF (vars generaldirektör är Ville Itälä), åklaragkontoret EPPO, Europolis, Eurojuris, revisionsrätten bör ges mera befogenheter för att bekämpa ovannämnda och det juridiska samarbetet och informationsutbytet mellan medlemsländerna bör effektiveras.
Det bör städas i det egna huset – EU:s trovärdighet bland medborgarna beror i mycket på hur detta lyckas. Finland bör under sitt EU-ordförandeskap lyfta dessa frågor upp på agendan och kräva åtgärder.

Sämjan mellan EU:s medlemsländer bör förstärkas!

Osämjan och misstron mellan medlemsländerna är idag EU:s allvarligaste svaghet. Splittringen har vuxit fram under de senaste åren, föranledd ofta av nationell själviskhet. Klyftan har fördjupats och breddats. Det är ett självförvållat dilemma. Osämjan förlamar EU:s handlingskraft – det har blivit allt svårare att fatta beslut i EU om den egna verksamheten samt att agera externt. Osämjan berör frågor såsom den monetära unionen och dess fördjupande, migrationen och flyktingkrisen, rättsstaten. Devisen “enade vi stå, splittrade vi falla” gäller för EU. I dagens värld med ökande global turbulens och eskalering behövs ett starkt och enigt EU för att klara utmaningarna. EU bör vara ett användbart verktyg för medlemsländerna och en proaktiv aktör både globalt – inte en spelbricka för andra. Nyckeln till åtgärder finns i medlemsländernas regeringars händer. Det behövs en överlevnadsstrategi för EU, där man koncentrerar sig på de mest överhängande gemensamma utmaningarna. Det behövs ett effektivare beslutsfattande och en smidigare integration mellan sådana medlemsländer som är överens om viktig substansfråga – tex försvar. De skall lättare kunna fördjupa sitt samarbete utan att vänta på sådana som tvekar. Kravet är att de medverkande har kapacitet, vilja och kraft att samarbeta utgående från överenskomna regler. Det behövs brobyggare mellan medlemsländerna (beredskap att kompromissa, jämka, medla) för att uppnå det ovannämnda. Här har även parlamentet en central roll – nytänkande behövs. EU:s trovärdighet och dragkraft står på spel, en splittring bör undvikas på alla sätt!. Finland bör under sitt EU-ordförandeskap arbeta målmedvetet för att finna bättre konsensus bland medlemmarna.

För kommande generationer!

Arbetet i EU bör fokuseras på målet att bygga ett Europa som är livsdugligt för kommande generationer – de bör få leva i ett enigt, tryggt och välmående Europa. Allt annat är marginellt. För att lyckas med detta bör resurserna i det civila samhället – både yngre och äldre engageras aktivare i EU:s strävanden. Vi bör idag investera i kärnfrågorna som påverkar framtiden: klimatet och miljön, forskning och utbildning. Det gäller att satsa på en god konkurrenskraft och garantera en välfungerande och säker europeisk marknad. Utgående från Finlands geopolitiska läge och faktum att landet är den nordligaste EU-staten bör vi kräva att EU arbetar för att stärka Östersjösamarbetet, den nordiska sammanhållningen, EU:s Nordliga dimension och yttersta randområden i norr – Arktis och grannlandsrelationer. Utmaningarna är gränsöverskridande och kan bearbetas endast i gränsöverskridande samarbete. EU:s “fäder” Jean Monnet och Robert Schuman hade som grundtanke att man kan ena fiender genom att finna gemensamma ekonomiska intressen och fläta ekonomierna samman. Det blev grunden till dagens EU. Samma koncept är grundläggande när vi vill skapa ett framtida enigt Europa åt kommande generationer. Sanktions-politiken skapar däremot allt djupare klyftor i Europa och står i bjärt kontrast till ovan nämnda grundtanke, historiskt är det fel politik. En målmedveten strävan till samförstånd, trots dagens konflikter är nödvändig att finna. Det behövs dialog över gränserna. Det är frågan om ett historiskt vägval!